Jaha, då var det min tur att hitta blogg-världen! Kanske kan vara ett sätt att bearbeta sitt liv....

 Har klarat mig utan 30-årskris- här har vi nog en livskris som smyger sig på....

32 år- bor med sambo- i sambons lägenhet- med sambons möbler- känns ju hur bra som helst....vuxen tjej...

Utan dig känner jag mig trasig, ofullständig, tom, jag kan inte leva utan dig, du var mitt syre, min sol, du var mitt allt.

Jag älskar dig. Ja, jag är ung, minns du när du sa att jag kommer finna någon annan ? Hur ska jag Kunna hitta någon annan som dig ? Du var och är det bästa som någonsin har hänt mig och jag önskan dig all lycka i världen. Hur mycket jag än önskar att du ska vara lycklig, med eller utan mig vid din sida, så kan jag bortse från smärtan minnet av dig frambringar.

Hur allting än slutar, så väntar jag på dig, jag kommer alltid finnas här för att stödja dig, behöver du mig, vet du var jag finns.