det e så nära att jag hör av mig t dig, men jag får inte... blir bara jobbigt i slutändan.

Varje gång jag åker in t stan me bussen åker jag förbi mitt gamla hem o din lght o varje gång ser jag om lamporna e på. E dom på vet jag att du e hemma, kanske inte ensam men hemma. Igår var de inte på. Jag vill inte att du ska vara med ngn annan. Du ska vara med mig o sakna mig. Vi hör ihop.

idag träffade jag en av våra gemensamma kompisar o det var skoj, men hon berättade om hennes familj o att de flesta har köpt hus o så o det gjorde så ont att höra. Då satt jag bara o tänkte på dig o att jag ville ha ett hus me dig.

Jag vill bara höra av mig t dig o höra hur du har de, om du mår bra elr om ngt skoj har hänt i ditt liv sen vi hördes sist. Jag saknar dig så grymt mkt. Du finns i mina tankar varje dag.

Trodde att det skulle funka att gå på dejt för att komma över dig, men det känns bara värre, efteråt vill jag bara bli omfamnad av dig ännu mer. Jag e så rädd att mitt sökande efter lindring ska leda t ngt dumt. Jag vill inte vara med andra, bara med dig.

Hoppas att du ska ringa en dag o säga att du saknar mig o vill försöka igen. Vill bara att du ska säga att nu slutar du leta o kommer hem igen jag finns här för dig. Vill höra att du älskar mig o ångrar ditt beslut. Vill ha dig tebax i mitt liv!

... utan dig. Jag sitter o funderar på vad du gör nu om du e ensam om du ens har tänkt på mig de senaste dagarna. Jag har tänkt på dig varje dag sen vi slutade höra av varandra, men det e så jobbigt för jag saknar dig så mkt. Jag försöker hitta ngt annat att göra för att inte tänka på dig, men det e så svårt för jag har inget liv. Jag hoppas så innerligt att du inser att du saknar mig lika mkt som jag saknar dig o att du vill ha mig tebax. Men jag får inte hoppas, kan inte hoppas för min egen skull.

Något jag funderade på idag var att hur blir det sen, när vi Kan umgås igen? Kommer jag behöva längre tid att komma över dig? Just nu känner jag att jag bara vill vara med dig igen. Hoppas att min känsla försvinner, men ändå inte för jag älskar ju dig, du e min Älskade.

Vill inte kyssa nån annan elr ligga med ngn annan, för det e ju du som jag ska kyssa o ligga med.

Idag bestämde jag o mitt ex att vi ska ta avstånd från varandra ett tag. Jag har inte kunnat göra det tidigare för det gör så ont att tänka mig ett liv utan dig, men nu känner jag att det e dags att börja leva istället för att gräva ner sig i tårar.

Vi fick iaf spendera en riktigt härlig lördag tillsammans o det e ett minne jag vill behålla. Vi skrattade o skojade o det e en sån relation jag vill ha med dig, en vänskapsrelation. Men för att det ska funka måste vi ta avstånd från varandra ett tag o inte höra av varandra.

Jag har tidigare haft en vänskapsrelation med ett ex o det funkade riktigt bra. Men det var efter att vi haft ett uppehåll på ngr månader o då var det lättare för då gjorde jag slut o så bodde vi på olika orter. Men jag vet att det går.

I lördags åkte jag hem t min mamma i ngr dar, hon bor på annan ort, o det var så skönt både att inte vara ensam o att slippa sitta o tänka på dig hela tiden.

Jag försökte hålla mig sysselsatt hela tiden för att inte tänka på dig. Det fungerade ganska bra, men jag vill verkligen inte vara utan dig.

På tåget hem satt jag bara o tänkte på dig o vad du gjort under tiden jag varit borta o jag vill nog inte veta. Just nu försöker jag att få lite distans till dig, för att kunna gå vidare o hitta min styrka igen, men dte e tungt. Vill bara gråta hela tiden, men biter ihop flera ggr för att bygga upp min styrka. Du ringde o frågade om du skulle hämta mig från tåget idag men jag vill klara mig själv utan dig o ändå inte.

Från den första gången vi träffades så pratade vi om barn o hus o det har alltid varit en fråga om pengar o tid när vi skulle ha skaffat det. Idag kan jag tycka det e tur att vi inte skaffade de, men samtidigt tror jag att vi aldrig hade hamnat här om vi hade haft barn o hus idag.

Det var en gemensam vilja vi hade o det vi båda ville. Känner att jag var en bidragande faktor till att det aldrig blev så, eftersom jag inte haft ett fast arbete sen vi träffades. Det gör ont att det e så men inget att göra åt nu i efterhand.

Jag brukar ofta känna på mig saker o se saker innan de händer, ett sjätte sinne elr vad man ska kalla det o litar väldigt mkt på min intution. O från den dagen vi träffades så har jag känt att det e menat att vi ska vara med tillsammans o starta en familj. När du gjorde lsut så kändes det så fel, för det var inte meningen. Men e det meningen att vi ska vara tillsammans så kommer vi att hitta tebax t varandra igen. Det får framtiden visa i så fall.

Igår visste jag att du hade besök av en annan tjej o det gjorde så ont i mig att veta det. Hade hellre inte vetat. Efter att jag fått veta det tänkte jag på allt ni kanske gjorde tillsammans o det gjorde ju inte saken bättre. Jag önskar av hela mitt hjärta att du skulle älska mig igen o att jag var den du ville träffa. 

Jag både hatar dig o älskar dig på samma gång, för du kommer alltid vara min älskade. Det kommer nog ta lång tid innan jag kommer över dig fast jag inte vill det.  Men jag har en känsla av att det inte kommer bli vi två igen hur mycket jag än vill.

 Jag känner att jag behöver distans till dig men det är svårt, är så rädd att förlora dig under tiden och så har jag inte några vänner i min närhet just nu som jag kan umgås med så det blir rätt ensamt utan dig och det känns jobbigast.