Den 8e aug gjorde han slut. Jag har aldrig sett honom så ledsen. Det var så hemskt.
Jag satt på gräset bredvid vägen och skrek så högt jag kan medan han gick där ifrån och försvann. Jag hade sprungit efter honom flera gånger, men den sista gången höll min syster fast mig. Hon grät också. hon grät för hon vet hur det känns, när den viktigaste personen i ens liv bara försvinner.
Jag har träffat på honom några gånger, han ser så bedrövlig ut. Jag vill verkligen att han ska må bra. Jag kommer överleva utan honom, och han kommer överleva utan mig, men vi vill vara tillsammans. Vi älskar varann. Jag älskar honom. Jag kommer vänta tills han mår bra, även om det tar år, och sedan ta tillbaka honom, för jag vet att vad vi känner för varann är äkta och är något att kämpa för. Om mina känslor försvinner så har jag i alla fall kvar honom som vän.. Det kommer varasvårt ett tag, men det blir bättre. Jag hoppas att det blir bättre för honom med.

Snart fyller jag 18 år.  Jag har bjudit in honom för han betyder fortfarande jättemycket för mig. Ibland känner jag mig så vilse.. som att jag inte har någon att luta mig åt. Ingen som är där för mig när jag mår dåligt.

Jag undrar ibland hur mitt liv kommer se ut om några år. Kommer jag bo i ett kollektiv ute i förorten? Kommer jag spela i Kiriaka och jobba aktivt mer RS? Kommer jag och Thomas vara ihop då? Eller kommer  jag ha hittat någon annan? Vilket jobb kommer jag ha? Det enda jag kan veta säkert är att jag kommer fortsätta kämpa för det jag tycker är rätt, även om jag inte vet vad rätt kommer betyda för mig om några år.