Jaha, då var det min tur att hitta blogg-världen! Kanske kan vara ett sätt att bearbeta sitt liv....

 Har klarat mig utan 30-årskris- här har vi nog en livskris som smyger sig på....

32 år- bor med sambo- i sambons lägenhet- med sambons möbler- känns ju hur bra som helst....vuxen tjej...

Har just nu rätt många tveksamheter kring mitt förhållande, så jag kanske får ta min katt och bosätta mig i parken.

 Hur farao vet man om man har fått nog ?

Hur vet man hur mycket man törs berätta om sina känslor utan att han ledsnar och själv tar beslutet att göra slut?

Har alla andra bara trevliga stunder- känns som att jag lever i det enda förhållandet där man har diskussioner och bråk på tonåringsnivå...?

Hur kan jag tillåta mig att bli arg och besviken- UTAN att sedan få dåligt samvete för att HAN blir förbannad för att jag "gnäller och klagar"- och vips tycker vi båda att allt är mitt fel?

Kan man hantera en relation där det alltid är bara den ena som ska säga förlåt?

Och den mest väsentliga frågan av alla- är jag schizofren  ;-)?

Oj vad skönt det var att skriva av sig lite! Nu har jag bara 4 1/2 timme kvar innan jag ska gå hem och få svar på om han fortfarande är arg för igår och vägrar prata med mig (jag hade ju faktiskt pratat i telefonen istället för att spika) eller om allt helt plötsligt är som det ska. Känner att min själ börjar bli gammal och trött av alla dessa tvära kast.  Kan ta att han blir sur på mig- men inte att han använder "utfrysningsmetoden" varje gång, och ofta tycker jag det gäller skitsaker. Blir därför ofta jättearg och ledsen- och då kan han vända det emot mig genom att säga att han inte klarar mina utbrott. Hur jag än gör blir det mitt fel. Det vore så enkelt om jag inte älskade honom....

Utan dig känner jag mig trasig, ofullständig, tom, jag kan inte leva utan dig, du var mitt syre, min sol, du var mitt allt.

Jag älskar dig. Ja, jag är ung, minns du när du sa att jag kommer finna någon annan ? Hur ska jag Kunna hitta någon annan som dig ? Du var och är det bästa som någonsin har hänt mig och jag önskan dig all lycka i världen. Hur mycket jag än önskar att du ska vara lycklig, med eller utan mig vid din sida, så kan jag bortse från smärtan minnet av dig frambringar.

Hur allting än slutar, så väntar jag på dig, jag kommer alltid finnas här för att stödja dig, behöver du mig, vet du var jag finns.

Everywhere I look you're all I see, just a fading fucking reminder of who I used to be.

Mvh Efram.