Nåt som man ofta pratar om när man har blivit sårad är att tiden läker alla sår och jag har alltid tyckt det vart löjligt att säga så dessutom är det väldigt okänsligt att säga så när man mår som sämst 

men jag insåg idag att det stämmer i alla fall för mig till slut så har dom gapande öppna såren läkts till fula ärr och allt känns lite bättre men jag vet oxå att man får vara väldigt försiktig för ärren kan spricka upp och bli till fula sår igen och ärren kommer att bli ännu värre 

jag såg J igår det kändes helt oki och jag tvingades inse att det va många år sen det va vi två men det gör mig oxå lite lessen för jag ser hur han kämpar emot sin vikt och sina demoner och det får mig nästan att börja att gråta när jag ser att gnistan i hans ögon är borta den slocknade när våran framtid tog slut och jag tror knappast han är lycklig fastän han har sambo för hon valdes enbart på grund av sin bakgrund hon hade utbildning bra föräldrar ett bra jobb pengar på banken och kanske ett bra utseende HeHe men hennes namn är riktigt uselt undrans vad hennes föräldrar tänkte egentligen jag asgarvar så fort jag tänker på hennes namn ja ja jag har lite svårt att vara snäll ibland :P 

J va min vita riddare som kom på sin springare jag älskade honom nåt så förtvivlat mycket och jag vet att han älskade mig lika mycket och så mycket va så självklart mellan oss det behövdes inte många ord för att den andra skulle förstå men jag va oxå obekväm för jag såg hans demoner allt han kämpade emot och jag vägrade att dölja saker och ting jag har aldrig varit så fullkomligt lycklig som jag va tillsammans med honom och jag har aldrig känt mig så fullkomligt älskad och jag va hans lilla prinsessa som han älskade att skämma bort och jag kan inte låta bli att skriva att jag oxå fullkomligt älskade att för en gångs skull få känna sig liten han va en stor man dubbelt så tung som mig och mycket längre och det är en speciell känsla det där alltså 

och jag tänker aldrig mera älskade någon på det viset den dörren är stängd aldrig vill jag öppna mig så totalt och låta någon såra mig så eller snarare krossa mig totalt jag va så totalt under isen i flera år sen han lämnade mig och varje dag ville jag bara dö han så elak så kall så oförstående men jag har insett att det va hans familj som stod för alla dom orden inte honom men då va jag verkligen nere på botten och vände och bara för att jag fixade en gång så är jag säker på att jag inte kommer orka en gång till så enkelt är det 

kanske låta mina ord korkade och dumma men jag vet att man kan älska på olika sätt Honom älskade jag på ett annat sätt mellan oss så va det mer en lugn trygg kärlek men inte lika himlastormande och vi hade stora problem med att prata lyssna och respektera varann dessutom insåg jag att vi inte alls va på samma nivå jag växlar lätt mellan att vara barnslig och tramsig för att sedan kunna diskutera i flera timmar om komplicerade saker eller titta på dokumentärer vilket Han inte alls kunde förstå och jag blev ofta irriterad på att han va enbart barnslig och såg inte alls någon mening med att diskutera saker och ting och ofta så förstod han inte ens vad jag pratade om och nån förståelse för varandras intressen fanns överhuvudtaget inte 

annars så tja jag mår helt oki hösten är här nu och det känns bara skönt och jag känner mig rätt mätt på kärlek jag nöjer mig just nu med att titta tillbaka på mina förhållanden och försöka att minnas det som va bra det enda jag ångrar nåt så in i helvete rent ut sagt är varför tog jag inte mera kort varför dokumenterade jag inte mer speciellt foton är alltid bra att ha man minns på ett annat sätt då 

vad jag vet om så mår Honom fortfarande mycket dåligt och många i hans närhet förstår inte alls vad som har hänt och tja det är hans val helt enkelt 

det som är lätt är att träffa någon och bli kär men sen börjar grovgörat att dag efter dag välja den personen om och om igen och orka följa med i varandras upp och ner gångar