Nu är det ett tag sen jag var här inne, har inte mått så bra många känslor som kommit upp...trodde det skulle bli bättre men icke. Såg Xet i för några dagar sen med hans nya, det gjorde mig inget..det som gjorde ont var att han var på vår barns dagis och lekte pappa till hennes barn istället!! Han tittade inte ens på oss utan höll blicken i marken! Ingen sa nåt ..sa inte nåt till hans eget barn!! Hans nya tittade bara på honom och han hade sina händer djupt i fickorna!  Jaag hoppas verkligen att han skäms nu , att han mår dåligt!!  Han tror han gör mig illa men det gör han inte, utan han gör illa vårt barn genom att ignorera honom helt o hållet...

Mina känslor för honom börjar fallna, visst jag älskar honom men jag vill inte vara med honom.  Han fattar inte att han gör ett litet barn illa när han springer där på dagiset och leker pappa med nån annans barn och visar det så stolt för alla andra. Konstigt nog så är  det jag som skäms, skäms för att han springer där nu och visar upp sig...

Det är såå typiskt, när man väl fått ordning på livet och känner att  man börjar gå vidare så ska det alltid hända något så man får ta två steg tillbaka..jag har aldrig varit den som börjat messa men nu så måste jag ta kontakt med honom ...det blir inte lätt..hur förklarar man för någon som varken har vett eller nå empati att dem sårar ett barn och inte mamman med deras sätt?! Eller hade han  hoppats att jag skulle ställa till en scen så Nää, jag tror att jag äntligen har öppnat ögonen, man kan inte lära en gammal hund att sitta,,så varför ens ödsla mitt liv och mitt mående att försöka gång på gång när det alltid slutar på samma sätt.

Tre veckor har det bara gått sen mitt X sa att han hade gått vidare, känns som om det vore evigheter sen...haft det ganska bra, hållt mig sysselsatt från morgon till kväll bara för att  slippa fundera och vara ledsen.

Idag kom verkligheten ikapp  mig, såg honom hand i hand på stan med sin nya tjej...vilken stöt det gick igenom hjärtat, allt bara rasade!  Han skrattade och log och höll hennes hand, precis som vi brukade göra...Tjejen hans var ung...det gjorde  ont det oxå, han valde en tjej nästan 20 år yngre än honom framför mig, och hans son... Många tankar går igenom huvudet, alla hans lögner om att han aldrig håller nån tjejs hand ute förutom min, att han inte kan vara lycklig utan oss i hans liv...tre veckor!! Och vi är som  bortblåst ur hans liv, som varje ggn han bestämmer sig för att vra med nån annan, men det här var första ggn jag såg honom själv med en tjej !!  Jag måste själv gå vidare med mitt liv, men efter dem här åren med honom har jag svårt med det fast jag vet att det är inte alls bra att vara med honom....Hade samtal med  Kvinnofridslinjen för några veckor sen och fick veta att vårt förhållande inte alls var bra, utom "farligt"...det om nåt borde få en att gå vidare men vad ska man göra när man har såna starka känslor för karln!!   Hur ska man komma över sitt X då?? Saknar hans gooa sidor, hans händer och ögonen....När ska mina känslor försvinna ..?

Vill så gärna höra av mig till honom men vet att nu är han lycklig och då duger jag inge mer....Saknaden 'r det värsta just nu....

fattar inte ens varför jag sitter här och gråter för...varför jag mår som jag gör, om det beror på sviket till mig eller till sonen.

Som jag skrev tidigare så fick jag ju en massa mess från Xet i torsdagsnatt att han älskade mig och ville vara med oss igen...idag fick jag ett där han skrev att han gåått vidare och ville inte veta av mig eller sin son nå mera!!Torsdagen betydde jag allt...men sen på fredag hittade han en annan som han nu älskar och som betyder allt för honom! Så mkt så att han inte viill veta av sin egen son nå mer. Så nu har han raderat oss ut ur siitt liv så jag borde nog oxå ta och radera han ut ur vårt....Mår verkligen dåligt nu!!

Bråk, bråk och åter bråk..börjar bli så less. Ena dagen är det bra och Xet älskar mig och vill försöka en gång till...andra dagen  är jag en stor H**A och han ska anmäla mig för att han tycker vår son far illa ut här hemma....Så skrattretande..jag älskar mina barn, dem får kärlek, trygghet , mat och så mkt mer..och Xet, det var ju han som sa att lillen inte var hans och han just i år fick reda på att pojken fanns..så då undrar jag:Vem var då med på förlossningen???...fick ju mig ett gott skratt den kvällen och skrev att jag verkligen såg fram mot hans anmälan!..Då blev det tyst några dagar iaf.

Och under dem dagarna hamnade jag i en svacka..en måbra svacka!! Jag kunde se framåt, ett liv utan honom, ett lyckligt liv med mina barn!! Men så idag kom messen igen.."Älskar dig, du e mitt allt, blabla bla"....och sånt får mina känslor att åka upp och ner..just nu medans jag bloggar det här messar han hela tiden!!!  Tror jag blir tokig, visst han kan vara go..ibland men jag vet att han inte kan vara trogen....utan han söker bekräftelse varje dag , söker tjejer på olika siter, på stan , jobbet ...och när man tar upp sånt som hänt för två år sen blir han tokig!!

Hur ska man kunna glömma att ens X blev pappa 4 månader efter vår sons födelse? Och att han föröskte hålla det hemligt för mig!! Skulle någon kunna lägga det bakom sig?? eller att han hade sambo på annan ort  och ljög om det rakt upp i ansiktet...

Hur dum kan jag egentligen vara, nu har jag ju gjort de igen..öppnat mitt hjärta  för xet....dumma dumma jag...är ju  jag som lider och blir sårad!!

Det började med att han skulle komma och träffa sin son helt plötsligt, och jag tyckte det var okej..men jag visste oxå att nu kommer han smöra tills jag mjuknar, och precis det hände...vi hamnade i sängen!! Efteråt mådde jag bara dåligt och lovade mig att det inte skulle hända igen, men samma sak hände dagen efter...mitt hjärta skriker efter honom medans mitt förnuft skriker till mig: "akta dig, du vet att han bara leker igen"

och just nu är jag bara så arg på  mig själv så  jag gör allt för att bråka med honom, så han inte kommer hit...han messar hur mkt han älskar oss och jag skrattar honom rakt i ansiktet..jag vet ju precis hur han är och att han aldrig kommer att ändra på sig...men ändå finns det en liten liten del av hjärtat och förnuftet som vill tro på hans ord, vill tro att vi kan bli en hel familj igen, utan sprit, bråk, otrohet och lögner..

"Har du någonsin varit förälskad? Visst är det fruktansvärt? Det gör en så sårbar. Det öppnar upp  bröstet och det öppnar upp hjärtat och det betyder att någon kan ta sig in i dig och röra allt.   Man bygger upp  alla dessa försvarssystem. Man bygger upp en hel rustning, under flera år, så att ingen ska kunna skada en, och sedan kommer en dum person, som är  precis som alla andra dumma personer som kommer och går i ens liv....och man  ger den personen en liten  bit av sig själv. Och den har inte frågat efter det.  Den gör något så dumt en dag som att kyssa dig, eller le mot dig, och sedan är inte livet ditt eget längre.    Kärleken tar gisslan. Den  kommer åt en. Den äter upp en  och lämnar en gråtandes i mörkret, så att en enkel fras som *vi kanske bara borde vara vänner* eller *har du tänkt på det* förvandlas till glassplitter som tränger sig in i hjärtat. Det gör ont. Och det är inte bara inbillning. Det sitter inte bara i huvudet.  Det är en själslig smärta, en kroppslig smärta, en riktig 'ta sig in i dig och slita dig i stycken'-smärta.  Jag hatar kärleken."

Neil Gaiman

Idag tog jag bort mitt X från msn,  orkade bara inte se honom där bland mina vänner och familj...han blev sur men jag orkar bara inte. Och han har ingen rätt att bli sur!! Det är ju han som lekt och sårat oss...

Trodde jag skulle må mycket bättre om jag bara slapp se honom där , men icke.Dem första timmarna gick bra, då kände jag mig stark och detta klarar jag av men nu så här på kvällskvisten känns det bara tomt....har egentligen så mycket att säga till honom  och det är inga snälla saker , men det vet han nog efter vårt lilla möte idag på stan....

Bor i en rätt liten stad så att gå på varann visste jag att vi skulle göra nån dag men jag trodde aldrig att han bara skulle gå förbi oss utan att ens  snegla på sin lilla i barnvagnen, hur kan man vara så kall? Mot sitt eget barn? Okey, inte första gången han skiter fullständigt i lillen men nu har dem två iaf hunnit få en kontakt och lillen kallar ju honom för pappa och vet mycket  väl vem han är! Men X et gick bara förbi...inte en blick eller ett hej till den lilla.

Känner mig vilse,arg och sårad..egentligen inget ovanligt när det gäller oss två. Du kommer alltid in i vårt liv och vänder upp och ner på hela vår tillvaro för att sedan slå sönder det i spillror..4 år med svek och tårar!

Vet inte hur mycket mer jag orkar...att  laga hjärtat med  Karlssons klister funkar inte riktigt....

Denna gången trodde jag verkligen på dig och dina ord, kände mig lycklig och hel igen, men fick inte ha det så bara för att du trodde du skulle kunna dölja att du redan hade en flickvän, en sambo på en annan ort!! Men tji fick du när hon hörde av sig till mig!     Kändes som en kniv i hjärtat, fast jag borde ha anat nåt, är ju inte första gången dina tjejer hör av sig till mig och berättar om er två!