Dörren till buren står öppen. Jag flyr nu från försöken.

Ut i skogen. Stark, frisk och vacker rymmer jag och ingen kommer någonsin att få fatt i den lilla kaninen.

Jag ska skutta så fort och gömma mig i ängens hålor. När jag sen tröttnat på maskrosbladstugg, vattenbrynsplask och att betrakta solnedgången, då ska jag lägga mig ner och somna in. Saknad av ingen.

Vi har varit ett par i 5-9 månader. Den sista tiden har vi inte kunnat ses så ofta.

Men det beror ju på att han haft så mycket att ordna inför sin systers bröllop/ p.g.a. att hans bror flyttade till stan och in i hans etta/ han har varit sjuk (och dessutom haft mycket på jobbet). 

Nu är det fredag och vi ska äntligen ses. Jag har skyndat hem från jobbet. Handlat lite gott. Vaxat bikinilinjen. Är något trött men förväntansfull!