Till alla er som mist hoppet!

För ca 3 månader sedan var jag en av er.
Ledsen, förtvivlad, och utan livsglädje!
Min sanna kärlek hade lämnat mig!

Jag kollade runt på olika sidor om hur man kommer över ett ex,
hur man går vidare, ja till och med hur man får tillbaka ett ex.
Låt oss säga att jag var desperat!
Detta var ju ändå killen jag ville leva med resten av mitt liv.

Jag grät i veckor, konstant.
Och jag tror faktiskt att det var vad jag behövde.
Gråta tills tårarna tog slut för att på något sätt kunna börja från grunden igen utan att behöva falla tillbaka och sörja ännu mer.
Jag tog mig upp på fötter (även att det var svårt) och även att hjärtat värkte för varje steg jag tog.

Jag tog kontakt med en slags "kom över ditt ex" psykolog över internet som heter Amelias Chance.  Där fick jag dagligen steg för steg tips för att hitta tillbaka till vardagen.

Att komma över ett ex är svårt, och det kan vara skönt att få lite hjälp på traven!

När två veckor hade gått så bestämde jag mig för att sluta försöka få tillbaka honom.
Jag bad honom vänligt att låta mig läka och sa att jag inte ville ha någon som helst kontakt med honom längre. Jag tog steget ut i singelvärlden och vad hände?

BOOOOOM, han ringde mig.
Han hade ångrat sig, han ville ha tillbaka mig.

Jag fattade inget, och även att jag älskar honom så kan jag idag känna att jag borde tänkt efter och tagit min lilla tid som singel.
Men jag tog tillbaka honom. På sekunden. Utan att tänka.

Idag är vi fortfarande tillsammans, uppbrottet har satt sina spår på min tillit och jag är mer svartsjuk och lättsårad än någonsin tidigare.
Men det får han lära sig  att leva med. Han har sårat mig, han fick den ÄRAN att få tillbaka mig, så nog får han lära sig att leva med det alltid.

Vad jag vill säga är att tråkiga saker händer och det finns inget man kan göra åt det.
Men stanna inte upp ditt liv för någon som valt bort dig, någon som uppenbarligen inte vill ha dig längre. Utan njut av den lilla friheten du har. Vem vet, imorgon kanske det kommer någon och skakar om din värld riktigt ordentligt. Och då kommer du tacka svinet för att du slapp slösa din tid på honom.
Eller så kommer han tillbaka (inget man ska hoppas på) och då är det inte ens säkert att du vill ha tillbaka honom.

Keep on fighting, är allt jag vill säga.
Det blir ljusare, även att det ser väldigt mörkt ut nu.
I promise

På natten kommer alla känslor, idag är det två veckor sen..
Jag kan inte fortsätta ett liv utan dig!

Allt vi gjort tillsammans, allt vi skulle göra tillsammans!
Du sa att du skulle kunna dö för min skull, du pratade till och med om framtiden med hus och djur och barn... VARFÖR!?
Du visste ju om att du skulle lämna mig ensam!
Det finns ingen annan än du!
Det har alltid varit du, men nu är jag själv :'(
Jag känner mig så jävla ensam, kommer jag någonsin gå vidare?
För det vill jag inte!

Jag klarar ingenting!
Jag har inte ätit en hel måltid på 2 veckor,
Kanske fått i mig en frukt varje dag..
Jag kan inte kolla på film själv för det påminner mig om oss på kvällarna..

Jag bara lägger all skuld på mig själv, om du bara sagt något så hade jag kunnat ändra på mig!!

Jag vet inte vem jag är längre, jag vet inte ens om jag kommer klara mig ur detta levande :'(

Imorgon är det två veckor sedan han lämnade mig, jag är inte lika ledsen men jag tänker fortfarande på honom dygnet runt. Jag gav upp allt för honom, jag väntade på honom när han satt inne, jag hoppade av skolan för att jobba ihop pengar till våran framtid, jag sa upp min lägenhet för att flytta till hans hemstad..

Jag fick ett jobb där, och en vecka efter jag fått jobbet så dumpade han mig...
Jag känner mig så sviken och ensam.
Om han som sa att han älskade mig över allt som fanns hade så lätt att lämna mig, kommer jag någonsin att kunna lita på någon igen? 

Fyfan vad det gör ont, det går inte att beskriva..

Om man tänker lämna någon så går man väl inte och förlovar sig :(
Ett år och 8 månader, jag betydde ingenting :'(