Har varit riktigt usel på att skriva här... vet egentligen inte varför, men så är fallet.

Vill iaf passa på att önska er alla en god jul, en god fortsättning o ett riktigt gott nytt år.

Jag håller tummarna för att både ni o jag skall få ett 2011, som är fyllt av glädje, kärlek o nya kontakter o kanske just den där "rätta" kontakten, som vi kanske väntat på o längtat efter, så länge.

Lycka till i ert sökande....

/A

Kom hem efter jobbet igår... var visserligen helt slut i både kropp o skalle, men hade planer på att gå ut o svinga några bägare på stan.... det slutade med att jag bara var hemma, låg på soffan o kollade ömsom på tv o ömsom på datorn...

Varför har det blivit såhär? Är det ngn fas... är det som det ska vara? I vilket fall så känns det helt fel... jag har alltid varit en person som har haft lätt för att ta mig för olika saker... gärna med en massa folk (kända o okända) inblandade, men ngt har hänt... jo, jag vet att jag har gått igenom en separation, men det är ju typ 3 år sedan, så jag tror inte att det har (direkt) med det att göra... ngn som varit med om ngt liknande? o isf, har du/ni ngt tips på vad man kan göra.. hoppa över knyppel, drej o dansgrupper... inte min grej;-)

 

Kram

/A

Nu har det varit hett länge... o kanske skulle det vara på sin plats med ngt hett även i livet. Kanske en liten het romans som kanske utvecklas till ngt annat... eller en het romans som inte utvecklas till ngt alls... hmmm, hur skulle man ställa sig till det?

Tror faktiskt att jag skulle behöva det nu.... ngn som är ledig;-)

Kram o ha en fortsatt trevlig sommar!

/A

Jag vill bara önska er alla en riktigt trevlig midsommar... eller iaf en så bra midsommar som det går att ha i den situation du/ni befinner er i.

Jag hoppas att ingen behöver sitta själv, för det är inte bra.... oavsett hur man mår.

Kram, skål o kör försiktigt

/A

Jaha, då var det snart dags för semester igen... tiden då familjen skall hitta på saker tillsammans. Jag har funderat en massa på min situation o kommit fram till att jag inte har en riktigt komplett familj, men jag har en familj, visserligen (just för tillfället) utan ngn kvinna, men det är min nya familj o det är ta mig f*n inte dumt det heller. O jag o min familj ska ha riktigt kul o skönt i sommar. Jag kände redan förra året att det inte skulle vara "jobbigt" att ha semester själv med barnen o är säker på att det inte blir så denna sommaren heller, men det kan ju hända saker än... kan ju vara så att jag börjar grubbla igen... det var ganska längesedan nu, men det kan ju innebära två saker... antingen är det färdiggrubblat o jag mår bra o har det bra... eller så är det snart dags att börja grubbla igen. Jag hoppas såklart på det första... men vi får se. Har funderingar på att åka till Skåne o kombinera besök hos moster o kusin, samt ett besök på Tosselilla. Är det ngn som varit där o som har ngn åsikt om stället? Kanske kan ni komma med ngt mer förslag på vad man kan hitta på... gärna i Skåneregionen, men gärna ngn annanstans också. Jag bor i Småland, så vandra i fjällen är kanske inte aktuellt;-) Ha nu en alldeles underbar sommar o semester. /A

Igår åkte jag, o ett gäng andra, ut på landet... till ett kompispar o hade grillpremiär. 1 minusgrad o precis stjärnklart. Åt en massa gott o tittade på melodifestivalen. Kanontrevligt var det. Jag sov över i deras gästrum o när jag väl gott o lagt mig, så började jag fundera lite... konstaterade att man får lov att vara glad att man har vänner... tänkte på dom som faktiskt inte har det... o då menar jag riktiga vänner... sånna som man kan skratta med, gråta med, prata med om allt o framförallt umgås med på ett helt avslappnat sätt. Konstaterade även att det är gott att kunna glädjas åt lite världsliga saker igen... Ha det bäst alla... /A

Det var rätt länge sedan jag skrev ngt här o iom att jag läser det mesta som skrivs (o komenterar en hel del också), så känner jag att det är dags för mig att göra ett litet inlägg. Jag tänkte jag skulle skriva ngt om dejtingsidorna. Jag har talat så varmt om dom, här... men jag vet inte vad som hänt på dom... kanske har alla intressanta hittat ngn, eller så sitter dom o farmvillar på fejjan... hehe... eller så är det kanske så att jag inte är den intressantaste personen på planeten. Jag vet inte, men det har varit helt jä*la dött ett bra tag nu. Jag har ett par stycken som jag "träffat" på dejtingsidorna, som jag pratar mer eller mindre regelbundet med o dom är mina vänner på msn, så dom är jag rädd om, såklart... men det vore kul att lära känna lite nya människor också.... det är väl lite grejen med dom där sidorna... i första hand iaf... jag tror inte det är många som har siktet inställt på giftemål, husköp o bildande av familj, när dom skriver ett litet "Hej" första gången till ngn dom inte känner... eller har jag fel? Kommentera gärna;-) /A

Denna gången blir det ngt så banalt som en nyårshälsning...

Men jag tror att det finns ngn, eller några, som väljer att sitta själv i kväll o då tror jag att en hälsning kan värma.

 

"Ett nytt år att våndas...

ett nytt år med ångest o tårar.

ett nytt år där det förhoppningsvis vänder.

ett nytt år där hoppets låga, än en gång får brinna."

 

Ha det så bra som ni kan o gott nytt år!!!

kramar

/A

Hejsan vänner! Hoppas att ni haft en fantastisk, bra eller iaf ok jul...

Jag hade barnen på julafton o var med min familj (som vanligt) o det var verkligen supernajs... det blev sista julen i mitt föräldrarhem (brorsan köpte det av mamma o pappa för en massa år sedan.... o har nu bestämt sig för att sälja), vilket iofs var lite vemodigt, men nu får vi se fram emot nästa jul i deras nya hus.

Juldagen... hmmm... hade funderingar på att gå ut o dricka lite öl o träffa folk... mest för att jag inte ville sitta själv (barnen var hos mamman).... men det slutade med att jag blev hemma... vilket gör att jag inte är bakis (bra)... inte gjorde av med en massa pengar (bra), men det gav mig tid att börja grubbla igen (inte så bra... kanske rent av rätt dåligt)...

-kommer jag att bli själv... för alltid???

-kommer jag att bo i den här lägenheten... för alltid???

-kommer jag någonsin att älska någon igen???

-trivs jag inte rätt bra med att ha det så här iaf???

... tja, det var lite så tankarna gick. Då fick jag ett mess av mitt ex (o då skall jag börja med att informera om att jag är helt färdig med vår separation.. visst jag tycker mycket om henne fortfarande, men det är ju på ett annat sätt nu....), där hon berättar att hon o hennes nya gifte sig på juldagen... VAFAN!!!... jag fick ett sms, där hon berättar att dom gift sig.. jo det är sant!... o som jag skrev i rubriken, jag har verkligen ingenting med det att göra, men hallå... dom har känt varandra i typ två år... det är inte likt mitt ex att göra ngt förhastat... inte likt henne alls.... hon har berättat för mig om att dom har bråkat vid ett flertal tillfällen... om småsaker... o dar han mer eller mindre har hotat med att gå ifrån henne om det inte sker ngn förändring (dom sakerna har mest handlat om barnen... våra tre o hans två)... men dom hade som motivering, att det var enklare om ngn av dom dog... testament till barnen funkade visst bättre om dom var gifta.... är det ett bra argument till giftemål.... det tycker iaf inte jag... det skall handla om villkorslös kärlek, inget annat.

Jag svarade ungefär så här på messet...-jag vet inte riktigt vad jag skall säga...grattis... typ... blev helt mållös (o det händer inte ofta..hehe).

Hör till saken gör att, jag har ingenting emot att dom gifter sig, men anledningen tycker jag är åt helvete... jag tycker att "han" är en bra kille som barnen tycker om o jag önskar dom all lycka i framtiden (det har jag gjort mer eller mindre sen dom träffades)... men att gifta sig för att det är smidigare om ngn dör... nää

nu har jag skrivit en massa strunt, som jag inte vet om ni förstår när ni läser (om ni nu orkar läsa), men jag kände att jag behövde skriva av mig....

kram o god fortsättning 

/A

Hejsan mina vänner, det var länge sedan jag skrev ngt här, men jag har varit här tittat på vad ni har skrivit, så ni är inte bortglömda.

Tänkte bara att jag skulle skriva ngt om ångesten inför julen... det kan ju inte bara vara jag som har den, lider av den o våndas...

Jag mår fortfarande bra (hoppas att jag får fortsätta med det ett bra tag till), men känner att julen, som alltid har varit en högtid som jag har längtat efter o älskat på alla sätt o vis, närmar sig med stormsteg... ÅNGEST!!!... jag vill verkligen att jag även detta år skall se fram emot julgran, paket, julmat o mys tillsammans med mina barn o resten av min familj... men jag kan tyvärr inte göra det. Jag känner att ångesten bara ökar för var dag som går... o det vill jag inte... vill att det skall vara som förr.

Kanske är det ngn som undrar varför jag har denna ångest o isf skall jag försöka förklara det här o nu...

När jag separerade så fick jag en slant för min del av huset... inte så mycket, men det hjälpte mig att, med lätthet klara varje månads räkningar o inköp... i somras tog dom  pengarna slut, när jag kostade på mig en riktig lågbudgetresa till England, vilket jag tyckte att jag var värd. Nu har verkligheten kommit i fatt o jag har det nog som väldigt många andra ensamstående föräldrar... rätt knapert. Så pengar, eller snarare brist på pengar är ett av skälen till ångesten... jag skulle verkligen vilja köpa massor av dom saker som barnen önskar sig, men det kommer inte att bli så detta år. Jag vet inte om barnen kommer att "fara illa" av detta (antagligen inte), men jag känner så iaf.  

Nästa bidrag till ångesten är att julen är den tid på året som för mig är förknippat med familjen.... jag har mina föräldrar o syskon, jag har mina barn, men jag har liksom ingen egen familj.... inte ngn "hel" familj iaf... (hoppas att ni förstår vad jag menar)

Barnen kommer att vara med mig på julafton o med sin mamma på juldagen, vilket kommer att innebära att jag, med största sannolikhet, kommer att sitta själv på juldagen... vilket jag iofs väljer själv, men att gå ut känns inte som ngt alternativ... hela jävla stan går ju ut på juldagen, vilket innebär att det är fullt överallt o bara en massa stök o bråk... nä, det är inget alternativ... o vill man sitta o glo på film, så blir man själv... för alla andra är ju ute. Nåja, vi får väl se hur det blir med det där....

Alltså brist på pengar o brist på "hel" familj... där har ni orsaken till min ångest.

Antar att jag inte är helt unik, men det kändes skönt att skriva det;-)

Tar det lång tid tills jag skriver här igen, så passar jag på att önska er en riktigt god jul o ett minst lika gott nytt år.

/A