Va tvungen att kolla när jag senast skrev något och jösses det är ju länge sen räknade snabbt att det måste bli ungefär 7 månader 

så vad har hänt.....

ensam ännu mera ensam och så vidare typ träffade en kille i somras och jag ville så j-vla gärna börja om men vi blev osams nåt så in i h-lvete och sen blev det som vanligt jag blev återigen själv.......dock så hann vi knappt påbörja något innan allt sket sig och det va skönt ändå gråta älta lite och sen bli förbannad och gå vidare......sörjer bara lite fortfarande han är en sån go kille och jag vet faktiskt inte vad som gick fel??? kanske va vi båda två för komplicerade för att leva med varann? 

sakta men säkert så börjar i alla fall såret läkas inom mig jag inbillar mig det i alla fall och jag försöker tänka framåt 

fick mig en liten chock när jag återigen snokade runt suck det är nåt jag bara inte kan sluta med och insåg att mitt ex inte bara hade ett förhållande med sitt ex utan att hon blev gravid typ bara veckor efter dom började o träffas....här går det undan i svängarna typ 

jag har så dubbla känslor inför detta mitt ex ville ha barn hela tiden under vårt förhållande jag sa nej men det fanns ändå tillfällen det hade kunnat bli barn men det blev det inte och jag fick oxå svaret utav en läkare att jag troligtvis inte kan få mera barn 

men Han går från mig till Henne gör Henne gravid direkt och förlovning strax därefter Han gör allt med Henne som vi pratade om och som vi planerade och det känns jäkligt märkligt och inte blir det bättre utav att Hon är en kopia utav Mig så lik att det är skrämmande 

ja jag vet inte först så grät jag massor över att Han ska ha barn o alltihopa sen blev jag bara likgitlig kanske orkar jag inte känna mer jag vet inte riktigt 
det känns däremot fortfarande väldigt märkligt 

det känns helt oki att vara ensam visst är jag ensam och ibland är det jobbigt men kanske är det ändå bäst så och jag vet att jag kan nog klara av o börja om igen om jag träffar någon bra 

jag kan inte längre se mig och Han tillsammans och jag saknar Honom inte längre jag har förlikat mig med tanken att ja vi kommer för alltid att älska varann men det betyder inte att man kan leva med varann och det är bäst såhär vi har ingen kontakt och då kan vi inte heller falla tillbaka i gamla hjulspår

livet går faktiskt vidare och jag är nyfiken på vad som sker i framtiden kommer jag att förbli själv eller kommer någon komma i min väg som orkar älska mig för den jag är? 

Just nu så är saknaden riktigt jobbig jag saknar Honom så mycket så det känns som om jag ska gå sönder 

jag saknar Honom att få berätta allt kul som händer i mitt liv nu jag saknar Hans orubbliga stöd att bara veta att Han fanns där oavsett om det stormade eller om solen sken 

det händer mycket i mitt liv bra saker men jag saknar det så att få dela det med Honom ju 

när jag nångång varit tvungen att svara på frågan om jag är singel så säger folk jaha är du ute och raggar nåt då? och jag får varje gång bita mig i läppen för att inte börja att storgråta för jag vill inte ragga jag vill inte träffa någon ny jag vill bara ha Dig ju 

Han kommer för alltid att vara min älskade man 

för att prata om tråkigheter så har jag fått veta av en vän att Han va otrogen dessutom med en tredje tjej ett gammalt ex herregud alltså otrolige jobbigt att såna här saker kommer upp men oxå oundvikligt det förstår jag för folk vill skydda en o dom vill inte berätta men så kan det ändå komma fram 

Han har inte försökt att kontakta mig nu på ett tag och det är skönt för just nu så skulle jag ge upp allt o gå Honom till mötes det inser jag 

jag drunknar i saknaden.......

See the stone set in your eyes
See the thorn twist in your side.
I wait for you.
Sleight of hand and twist of fate
On a bed of nails she makes me wait
And I wait without you

With or without you
With or without you.

Through the storm, we reach the shore
You gave it all but I want more
And I'm waiting for you

With or without you
With or without you.
I can't live with or without you.

And you give yourself away
And you give yourself away
And you give, and you give
And you give yourself away.

My hands are tied, my body bruised
She´s got me with nothing to win
And nothing left to lose.

And you give yourself away
And you give yourself away
And you give, and you give
And you give yourself away.

With or without you
With or without you
I can't live
With or without you.

With or without you
With or without you
I can't live
With or without you
With or without you.

(U2 With or Without you)

jag kan varken leva med dig eller utan dig och det gör så himla ont 

vaknar just nu varje natt och känner att Du ligger jämte mig tätt tätt och jag känner hur Du tar min hand som du alltid brukade göra men sen vaknar jag med ett ryck och inser att jag är själv och då rinner tårarna åter igen Du är för alltid borta aldrig mera.....

det va den mest underbara känslan att mitt i natten sakta vakna till och känna att Du höll min hand eller att Du låg tätt tätt jämte mig nästan på mig 

det har vart tyst nu i några dagar Du kanske insåg att jag inte vill prata just nu att det inte finns nåt mer o säga 

jag kan varken leva med eller utan dig.......

Suckar djupt.....

vad har hänt sen sist då jul o nyår va helt oki jag va sjuk så det blev lugnt men det va ändå trevligt och sen har jag bara försökt ta hand om mig själv 

livet i övrigt ser ut att ordna sig till det bästa en massa nya förändringar är på gång och det känns jätteskönt 

jag är inte stolt över att jag ljög för Honom men jag kände mig tvungen jag orkade bara inte med jag behövde få en paus 

men tror ni det hjälpte nee då nu är Han igång igen mailar smsar ringer vill på alla dess vis ta kontakt med mig och jag bara suckar och blir lessen det är över punkt slut det finns inget mer o prata om ju.....

just nu så önskar jag mer än nåt annat att man bara kunde försvinna långt långt bort för att slippa Honom men det funkar inte så oavsett vart jag än tar vägen så kommer han att hitta mig 

nu börjar det låta som om han går över gränsen och gör mig illa eller något men det är inte alls så Han vill bara prata Han saknar mig Han är lessen och förstår inte varför jag sa som jag gjorde Han vet att det är bara lögner det jag sa och Han vill veta varför jag sa som jag gjorde 

fan att bryta upp med någon som känner en så väl är inte lätt alltså 

förra gången när det va skilsmässa så va allt relativt enkelt då behövde vi båda behövde en lång paus ifrån varann och vi pratade inte med varann på flera år 

jag vet varken ut eller in vad är bäst? att vara tyst och förbli eller ge upp och prata med Honom och återigen försöka få honom att förstå att vi måste ta en paus 

sen förstår jag inte riktigt heller vad Han vill mig då såvitt jag vet om så har han redan hittat en ny och dessutom ska dom snart ha barn ihop eller så kanske Han börjar o få kalla fötter och 

tårarna rinner i alla fall jag älskar Honom så himla mycket och det gör så ont alltihopa det här men jag och Han finns inte längre och det kommer aldrig att bli så igen 

Julen va faktiskt riktigt bra i år det va underbart tt få fira den med familj och släkt 

det enda negativa är att jag har fått influensan och mår riktigt dåligt 

livet går vidare som sagt och snart är det ett nytt år och det ska bli ett riktigt ego år jag ska bara tänka på mig själv 

vi har pratat med varann intensivt nu i några veckor för nån vecka så började det återigen glida in på känslor sex och hela det där suck vi kan inte bara va vänner alltså 

men så häromdagen så råkade jag berätta om några lik o garderoben mest för att få va ifred för att få ett avslut på den här segdragna skit historien och tja Han försvann som en avlöning 

så jag sitter här nu med skräckblandad förtjusning och det känns bara så skönt 

Han betyder så mycket för mig men jag orkar inte mer jag orkar inte med Honom och allt jävla drama 

jag vill gå in i 2011 singel och fri jag vill blicka framåt jag är så less på det som har hänt 

i bakhuvet så moler dock tanken tänk om jag behöver Honom tänk om jag förhastade mig men det va nödvändigt vi behöver en paus en lång sådan  

och jag är så förbaskat less på att vara Hans dörrmatta jag har bloggat här tidigare och då handlade det om Vårt förhållande tyvärr så fick jag ett ryck och raderade alltihopa jag skämdes över hur jag kände fastän orden va sanna så gjorde dom så ont 

bara att inse att göra slut och verkligen få ett avslut det kommer nog aldrig att hända för det blir pang bom krasch och det går aldrig att reda ut vad som hände och varför 

rätt eller fel jag orkar inte bry mig jag vill bara få va ifred nu sörja gråta va lessen och sen äntligen få gå vidare herregud han har varit som ett jäkla plåster i snart 10 år nångång så måste man gå vidare sätta ner foten och vara riktigt besvärlig 

men jag slutar inte att hoppas nån gång så kanske jag möter en bra man som behandlar mig med respekt som verkligen älskar mig för den jag är 

fram tills dess så är jag nöjd med att klara mig själv 

Vi fortsätter att prata med varann och för tillfället så är det en bräcklig vapenvila 

dom senaste veckorna så har det vart oerhört jobbigt vi har verkligen försökt att prata med tja mindre goda resultat mest jag som har blivit upprörd och lessen 

men i helgen när jag satt ensam och återigen storgrät så insåg att jag behöver det här jag måste bearbeta det hela jag har stängt in sorgen så himla länge 

och jag inser hur mycket Han betyder för mig och jag försöker hålla mig fast och kanske kanske kan vi börja på ett nytt kapitel som vänner 

efter att ha mått riktigt skit ett tag så känner jag mig starkare och det känns skönt att ta itu med skiten att våga gräva i det som gör så jävla ont för att sen komma ut på andra sidan och inse att det är nödvändigt ont helt enkelt 

och utan Honom så kan jag inte bearbeta det här och jag märker att Han oxå behöver detta att vi två pratar och sätter ord på känslorna och varför blev allt som det blev och vi vågar båda två blotta oss och vi vågar vara sårbara 

och bara att inse jag kommer alltid att älska honom och vi kommer aldrig ifrån varann helt så enkelt är det 

jag skriver här främst för min egen skull och för att jag sen ska kunna gå tillbaka och se vad jag skrev för något 

som läget är nu så stannar Han i mitt liv och det kan inget ändra på och det känns så skönt jag behöver Honom och Han behöver mig! 

Jag tror allvarligt att jag snart förlorar förståndet mitt liv är i gungning och allt sker för fort jag har ingen koll och det känns som om jag inte bestämmer över något längre 

och det är inte bara problem med Honom utan allt annat i livet bara brakar ihop och det gör mig skör och tja då trillar man lättare dit typ 

Han ringde mig häromdagen ville bara prata bort en stund och jahopp jag lät han prata och sen va Vi där återigen en enda stor nedåtgående spiral med lögner hårda ord som varvas med kärleksfulla ord men jag klamrar mig envist fast som en sjöbruten som hittar en planka att vila på 

Vi både hatar och älskar varann men det svåraste är nog att vi inte kan mötas nånstans utan allt blir bara fel och den ena blir lessen eller den andra och så går det runt runt 

allting går bara runt runt nu min skalle värker av alla tankar 

och jag vet så väl att enda raka vettiga lösningen är att säga tack och hej och slänga igen dörren i ansiktet på Honom  men det går bara inte det går inte jag orkar inte vara så stark 

jag inser att Han har återigen fått ner mig på knä och jag vacklar rejält nu ska det här slutligen knäcka mig eller kommer jag orka gå en rond till?

jag läser mina inlägg och för en kort stund så undrar jag hur korkad är den där bruden egentligen innan jag inser att det är ju jag 

behöver nog hjälp för att komma vidare men var ifrån? jag och såna där prat människor är inte riktigt sams har gjort ett par försök genom åren men det slutar bara att jag går därifrån trött och lessen och ännu mera uppfylld av alla mina tankar 

sen sitter jag bara o väntar på att Han ska hitta den här bloggen och inse att det är jag som skriver och Han är personen den handlar om undras vad han skulle säga då? jag vet inte och jag vill nog inte ta reda på det heller 

men som sagt jul och nyår det blir med familjen jag flyr lite och det känns faktiskt skönt det är bestämt och så blir det punkt slut Han får fira själv eller med någon jag tänker inte bry mig 

men den terapin som hjälper lite i alla fall är att få skriva och att kunna gå tillbaka och läsa vad hände och när va det det får mig att orka resa på mig och tänka oki vi går 1 rond till 

Helg återigen och jag känner mig så förtvivlat ensam jag saknar Honom så det gör ont i mig och tårarna kommer när jag minst vill det 

Just nu känns det som om jag både hatar och älskar Honom på något konstigt vis jag önskar så att vi kunde gå tillbaka och börja om för typ 3 eller är det 4 gången 

Han känns som irriterande skoskav jag tänker på Honom nästan hela tiden och jag får anstränga mig riktigt hårt för att inte slå Hans nummer och böna och be om att att få prata bort en stund 

som jag skrev innan så är vi två som pusselbitar men dom passar inte riktigt ihop ändå ibland så kan vi låtsas som om att dom passar ihop men sen ser man ändå att nej det är fel 

jag vill så förtvivlat ha någon att dela allt med någon att prata med någon att göra roliga saker med någon som står där jämte än oavsett om det är lugnt eller blåser full storm 

jag hatar mig själv för att jag tillät mig själv att återigen dras in i Hans nät och återigen få börja om med sorgearbetet 

jag tänker mycket på förra året vad gjorde vi då? en massa roliga saker inför julen Vi gick på julmarknader och bara njöt av varann det va Våran tradition inför julen 

jag minns när Vi firade jul ihop förra året hur glada Vi va och hur bra allt kändes och jag försökte att bara tänka här och nu men nånstans så hade jag ändå på känn att det va Våran sista jul och så rätt jag hade 

första gången är alltid svårast och som sagt jag ska klara av allt Honom jul och nyårar och det ska gå bra punkt slut 

det mest irriterande som ett jobbigt skoskav det är oxå att inse att nån gång i framtiden så kommer jag ändå säkert att stöta på Honom och vad händer då? kommer Vi återigen börja om med den här charaden eller kommer Vi nånsin att kunna gå vidare och inse att  Vi två finns inte längre?