för dina tröstande ord. Känns dock som jag ger upp nu. Orkar inte med en enda besvikelse till. Förstår inte varför jag ständigt blir dumpad (undantaget skilsmässan som jag valde). På 4 år har jag gått igenom en skilsmässa och blivit dumpad i 3 förhållanden! Dessa varade mellan 1/2 år och 2 år. Det är mycket att smälta. Känner mig som en blek skugga av mig själv. En mänsklig spillra. Har så svårt att dölja för mina barn hur dåligt jag mår. Måste det ändå för de blir så oroliga annars. Underbara barn har jag i alla fall. 

Jag är inte purung längre. Ser dock bra ut för min ålder och är en schysst och empatisk person. Undrar ibland om det är därför jag blir "utnyttjad" eller vad man ska kalla det. Känns ju så i efterhand i alla fall. Är nog för snäll - då blir man trampad på. Så jävla sorgligt att snällhet ska vara nåt dåligt.

Kram på er.

Efter att ha väntat på honom i 2 år har han dumpat mig istället för att infria sina löften. Dvs att skilja sig så att vi kan leva tillsammans. Istället har han återvänt till sin fru. Kan inte fatta hur man kan ljuga så för den man påstår sig älska. Lova så mycket och svika så fruktansvärt. Vet inte om jag nånsin kommer över detta.

 Har själv gått igenom en skilsmässa och flera kraschade förhållanden. Men det här är det värsta jag upplevt. Jag trodde verkligen på honom och att det ska bli vi. Han är mitt livs stora kärlek. Är så otroligt besviken och känner mig grundlurad.