Varför låter jag mig utnyttjas? Varför är alltid jag den som blir kär, medans jag för dom bara är en madrass. Som dom sedan slänger undan när dom hittat något bättre. Varför kan jag inte lära mig av mina misstag?

Nu sitter jag här igen, lyssnar igenom gamla låtar som du spelade upp för mig. Minnen, om tiden då du satt här bredvid som min vän, min "kk". Du visste så väl hur jag kände för dig, och du sa: "Jag håller mig till dig om du håller dig till mig" Och vi hade en överrenskommelse. "Händer något på vägen så måste vi prata med varandra". Jag berättade om mina tidigare erfarenheter. Och du sa att du aldrig någonsin skulle såra mig medvetet.

Jag fick reda på allt genom att snoka. Du var precis som alla andra. Och nu, är du tillsammans med ditt ex igen.