Är här igen..Vet inte varför..eller kanske vet.Har gott norra veckor nu.
Allt är bra.Lungt.Jag har kommit över min ex,men egentligen inte.Annars borde jag inte vara här...
  Han har skrivit att det kan inte vara vi igen o att han pratade med den andra kvinna..
O det känndes nästan skönt att veta att det är slut.Jag har accepterat o glömt..Jag har levt mitt liv..igen..
  Steffan kom tillbacka o bad om oss..trots att han visste allt..
Vi är tillsamans igen..Det känns så där..Jag älskar honom inte-han älskar mig för mkt.
Det ge mig dålig samvete,trots jag har berettat allt till honom...Han hoppas att jag
hittar till "oss"...Jag tycker synt om Steffan.Han borde ha en annat partner o vara lycklig
med henne..inte mig..Värsta att jag började sakna E igen..Värsta att jag började tro att
det blir vi igen,att han kommer att höra av sig igen..
Iblanad tänker jag..om jag gifter mig med Steffan.nu på en gång-kanske försvinner tankarna
fr.mitt huvud o jaf blir botad??O glömmer den idioten?O gör Steffan lycklig o
får ett barn med han..Helt galet..
  Men vi är tillsammans just nu..trots att jag saknar E